Har nu upptäckt hur Sveriges flyktingsystem när det gäller ekonomiska frågor fungerar. Ensamkommande flyktingbarn som alltså är utan vårdnadshavare erhåller 24 kr per dag i ersättning under förutsättning att god man förordnas. Om barnet/ungdomen bor hos en familj så blir ersättningen 12 kr/dag. Det är god mannen som ansöker om dagersättningen. Innan ansökan skickas in måste god mannen styrka att barnet/ungdomen saknar tillgångar. När dagersättningen betalas ut så ska denna täcka kostnaderna för t.ex. tvål, tandkräm och schampo samt kläder och skor. Månadspengen är dryga 700 kronor. För mig känns det svårt att förstå hur dessa pengar ska räcka även till kläder och skor när man inget äger när personen kommer som flykting. En del ensamkommande barn får bo hos släktingar medan andra blir lämnade i Sverige utan tillgångar och mat. Man kan ju tycka att det inte är schysst av den vuxne/vårdnadshavaren men det är viktigt att det inte går ut över ungdomen/barnet. Ungdomar och barn har svårt att förstå att deras vårdnadshavare har lämnat dem utan att ge något besked om vad som ska ske. Det är alltid svårt att förstå när någon man litar på sviker.
